Greek English French Nederlands Deutsch Svenska Danish Finnish Norwegian Russian
Checz
 
 Historia Manoliopoulo
 

Byn och samhället Manoliopoulo finner man i inlandet av provinsen Kydonia, 20 km från Chania i riktning mot Kissamos om man kör på huvudvägen. När man når Gerani ska man ta till vänster mot Loutraki/Manoliopoulo. Byn befinner sig ungefär 7 km från Gerani.

De första nedtecknade dokumenten för byn dateras till 1834. Enligt den egyptiska folkräkningen detta år, bodde det 14 kristna och 3 turkiska familjer där (källa: Pashley, Manoliopoulo Travels in Crete, II, 310). 1881 togs byn upp som Manolioupolo av samhället Alikianos och hade då 122 kristna invånare. 1900 hade byn vuxit till 187 och 1920 till 223 invånare. Det året blev byn också en egen kommun. 1928 hade man 230 invånare vilket sedan har gått upp och ner i antal: 1940 fanns det 404, 1951 hade det minskat till 305, 1961 var det 254 och 1971 enbart 248.

Det finns inga referenser till byn i några av de venetianska folkräkningarna så man kan anta att byn först blev bebodd under den turkiska tiden. Muslimerna i byn måste ha lämnat den någon gång före år 1881, annars borde det funnits uppgifter om dessa i det årets folkräkning. Det sägs att många muslimer övergav de små byarna för att söka skydd i städerna under revolutionen 1866-69.

Enligt de äldre invånarna, byggdes byn på en plats som hette Kalyves, innan den förstördes. Det sägs att anledningen till att byn ödelades var ett mord på en turk som brukade följa vägen från Kyparissos till Vatolakkos, där han bodde, genom Vlihades. Man fann hans kropp vid ett päronträd, vars plats nu kallas “Koutsoulakis päronträd”. Koutsolakis var den turkiske kommendanten i Vatolakkos. Kommendanten bestämde sig för att hämnas eftersom han ansåg lokalbefolkningen var ansvarig för mordet. Han skapade en liten armé av turkar som omringade byarna och i en hastig attack under natten dödades alla kristna i Kalyves och man brände också ner deras hus.

Den enda person som överlevde var en ung man från familjen Chatzidakis som råkade vara borta från byn den kvällen. Så snart han fick veta vad som skett, gömde han sig vid en närliggande bäck (det är där byns torg finns idag). Därifrån lyckades han sedan fly över till en av öarna i Kykladerna. Många år senare kom hans son tillbaka till denna plats. Morfologin tillsammans med den täta vegetationen erbjöd honom skydd. Hans namn var Manolis-Manolakis.

På platsen för den gamla byn tog lokalbefolkningen bort ruinstenarna och använde marken för att odla olika sädesslag för att täcka sina egna behov.

När man byggde Agios Antonios kyrkan, fann man i ruinerna i samma område 15 kristna gravar.

 
Förutom Chatzidakis familj, kom resten av familjerna antingen som flyktingar från Sfakia (t.ex. Katsanevakis, Daskalakis), från Sebronas (Franzekakis), från Psathogianno (Orfanoudakis), från Karanou-Skafi (Stamatakis), eller som ingifta män i byn till lokala kvinnor (som Marinakis från Alikambos, Mavredakis, Ventis från Epirus, Manioudakis etc).

Under 50-talet fann man i Melissokipos 6 gravar med små lerkrukor som dateras 450 år tillbaka. Huvudkyrkan Agios Ioannis Rigologos byggdes på ruinerna av en äldre kyrka för 93 år sedan. Ikonerna från den gamla kyrkan som nu finns i den nya kyrkan, dateras 200 år tillbaka.

Källor: President of Municipality of Manoliopoulo, Mr Marinakis Gregorios
Publishing House:Arsinoe, Crete Dedication local stories 1985
Publishing House Georvasakis “The place and the people” Author
Penelope Doudoulaki 2000

Manoliopoulo 01.01.2010
Marinakis Emmanouel
President of Cultural Association Of Manoliopoulo
     copyrights © 2012, manoliopoulo.gr